UCI-läger, dag 25

God kväll!

Sitter i skrivande stund och borstar tänderna och gör mig redo för att gå och lägga mig!
Har hela dagen känt mig som ett krigsoffer efter krashen igår.. Vaknade flera gånger i natt av ont i nacken och varje gång jag vaknade var det värre, och det har hållt i hela dagen! Har haft huvudvärk, öm PÅ huvudet(förmodligen trycket av hjälmen vid smällen) och är även öm benet under ögonbrynet.. öm på delar av kroppen och ja allt som tillhör en krash!
Oj vad jag klagar, antar att det är såhär att ha hjärnskakning! Har ju varit med om det förr men det var länge sedan.. Men gud, jag känner inte mig som en människa!

Nå, lite extra om gårdagen, alltså min krash.. För er som är nyfikna! Egentligen kan jag inte berätta sådär jättemycket eftersom att jag fortfarande inte kommer ihåg något.. Men folk runt omkring mig har berättar, så jag får ju lita på dom!

Jag kommer ihåg allt innan, hela träningspasset på banan fram tills krashen.. Och jag kommer svagt ihåg att jag efter krashen, när dom tagit av mig från banan, kanske 5 min efter det hänt, att allt som hänt innan kändes som en dröm! Det kändes som att jag precis hade vaknat upp där jag satt och att jag hade drömt allt, hela träningspasset och att där t.ex var ett par elitåkare här ifrån Schweiz och tränade.. Kommer ihåg att en av dom kom fram och pratade med mig där jag satt, men inte vad han sa eller vad jag svarade! Dessutom var där en annan av Schweizarna som hade kommit fram då också, som jag inte alls minns något av! Och han säger att jag hade suttit och sagt att allt kändes som en dröm, det hade jag sagt ca 20 ggr typ.. Haha!
Nå, från början! Jag kommer ihåg när jag stod där uppe på grinden, stod redo för att start-kommandot skulle gå igång, och jag minns att Thomas(tränaren) säger "hoppa nu in i trippeln denna gången(hade aldrig provat innan), och dra inte för mycket i styret".. Sen är allt helt svart! Sen minns jag inget förrän jag sitter där på andra sidan banan..
Thomas har berättat att jag var vaken när han kom fram till med, har alltså förmodligen inte varit avsvimmad, men att jag helt väck! Frågade honom var jag var och vad jag gjorde här. Fattade ingenting! Sen hade jag tydligen gått av banan själv, vilket jag inte heller minns! Känns så konstigt att inte minnas!
Han sa också att jag inte visste var jag hade mitt skåp eller någonting!
När jag sedan gått in och bytt kläder så körde Jonathan, den ena mekanikern, mig till sjukhuset! Hade smsat mamma och Theis om där jag skrivit att jag tydligen hade krashat och att jag inte fattade någonting.. Alltså fortfarande lite virrig! I bilen till sjukan ringde mamma och frågade vad som hänt, och jag kom ju inte ihåg så det fanns inte så mycket att säga!
Nåja, väl på sjukhuset satt vi i ett väntrum och väntade i ca 2 timmar! Jag var i en hög kategori som dom kallade det med tanke på att jag slagit huvudet, så jag kom in "snabbt".. Kändes som vi satt där i en evighet dock! Jag höll på att somna, kände mig otroligt trött, och hade en förbaskad huvudvärk! Väl inne hos doktorn bestämde han sig för att jag skulle röntgas, både skallen och handleden!
Först kom jag in till röntgen för handleden, sen fick jag gå tillbaka till samma rum där doktorn undersökt mig och vänta på skallröntgen.. När sköterskan som skulle ta mig dit kommer ber hon mig att lägga mig i sängen.. Trodde hon skulle göra en ny kontroll men istället kör hon iväg mig? Hallå? Jag kan gå liksom?! Nåja, in på skallröntgen, kördes in i en sån där maskin! Dom sa att det skulle ta 5 min men det gjorde det nog inte utan det gick nog snabbar.. Men jag höll på att somna där också!
Sedan kördes jag tillbaks i sängen till samma rum igen. Slumrade nog till lite där i sängen medans jag väntade på att doktorn skulle komma med röntgensvaren!
När han kom sa han bara att det inte var något fel med varken huvud eller handled, tack och lov! Sen fick jag ett utskrivet ett recept på smärtstillande som jag och Jonathan hämtade på apoteket!

Det får nog bli en ny hjälm för min del i alla fall! Man ska ju gärna byta ut den om man slått i huvudet, vilket jag gjorde utan tvekan!
Dock tycker jag inte skadorna på hjälmen ser så illa ut som dom kunnat.. Men det säkra före det osäkra!

Alla säger till mig att jag hade sån jävla tur, alltså att det inte gick värre! Så fort dom säger något om min krash säger dom typ bara "so bad crash, you were so lucky"..
Så jag måste säga att jag är jäkligt glad att det inte är värre! Med tanke på den farten man har efter att ha kört ner för en 8m hög brant ramp så hade jag kunnat bryta både det ena och det andra.. Usch!

Skypade lite med mamma också idag, dom är framme i Thailand och dom tog ett kvällsdopp i solnedgången! Mamma lyckades bränna sig på en manet på båda fötterna, första dagen, haha stackaren <3 resan hade i alla fall gått bra och dom säger att det är ett paradis :)

Här kommer en bild på hjälmen, ska egentligen ha en till men hittar inte den.. Där är lite skador på sidan också nämligen, men dessa är "värst"!

Nu ska jag sova! Alldeles för sent egentligen men det tog sin lilla tid att skriva detta inlägget..

Godnatt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0